hej då och tack för allt!

Aina Magnusson +2009


har idag varit på min farmors begravning och det var mer känsloladdat än vad jag tänkt mig. Med Pappa och hans systrar 3 meter snett framför mig gråtandes och knutna nävar så var det svårt att hålla sig öven för mig. Va väl när den sista psalmen spelades som mina tårar kom efter många om och men. Det var då jag började tänka på mina minnen av farmor. Hur hon kunde ta mig i famnen när jag var liten och bara vara trevlig eller ståendes vid ungnen och väntade på bullarna som skulle bli klara efter hon jobbat i bageri så var det hennes stora passion. Det har dock varit en helt annan människa som har levt med oss de senaste 5-6åren vilket gör att min bild av henne kanske inet varit den bästa. Men jag förstår henne en dag som denna när jag kommer att tänka på hur hon mått och så. Hon har ju alltid försökt att vara snäll och artig varje gång vi varit på besök trots att hon varit jätte sjuk. De sista månaderna i hennes liv är ingen människa värd att leva. INGEN förkänar att bara sitta i sina egna tankar och vara 50-70 år tillbaka i tiden och sen ställa frågor och tro att man lever på dåtiden. (Bilder på Vårvik kyrka mitt emot hennes gård som hon växte upp på och som hon kommer att begravas på brevid farfar)
Nu hade jag tänkt mig att lägga mig i sängen och stirra upp i taket och tänka tillbaka på när jag var kanske 8 år gammal och hela släkten var uppe i Dalsland och hade semester tillsammans. Minns det som det var igår. Det är ju helt sjukt. Det enda jag hoppas på just nu är att Harry (farfar) är glad att se dig igen efter alla dessa år (tror det är 23 år sedan farfar gick bort) och tar väl hand om dig.

Av jord är du kommen, Och jord skall du åter bli. I fadern, sonen och den Heliga andens namn. Amen!


Tack för allt du gjort Aina!!